Februarikrönika – Barnbarn.

Min fästmö har barnbarn – 3 stycken syskon – ett, två och tre år gamla. Jag har barnbarn – två stycken – tre och fem år gamla.

Jag borde vara van.

Läs mer av Nils krönika genom att klicka på artikeln, eller här!

Här om dagen anförtroddes vi passningen av de tre gudslånen. Inbillar sig någon att detta är en lätt uppgift, så har ni fått allt om bakfoten.

Min fästmö satt upptagen med jobbdatorn och hade två telefoner igång samtidigt. Barnens 13 årige morbror låg omedveten och helt lojt på en säng, förflyttad ut i internetvärlden och ej kontaktbar.

Plötsligt en oroväckande tystnad – var är barnen – en snabb blick på min fästmö, fick mig att förstå att hon var fullt upptagen med sitt arbete och en blick på morbrodern fick mig att inse att där fanns ingen hjälp att hämta - ansvaret var mitt.

Jag flyger upp ur soffan, ut i köket, genom vardagsrum, hall sovrum ytterligare ett rum och står framför en stängd badrumsdörr. Inga barn och total tystnad. Med bävan trycker jag ner dörrtrycket och gläntar försiktigt på dörren, inga barn synliga.

Nu börjar jag bli riktigt orolig samtidigt som jag sneglar åt höger mot duschen och ser genom en immig glasdörr tre små skepnader. Jag sliter upp dörren och ser tre fullt påklädda lyckliga små varelser – lilla syster sittande mitt på golvet, omgiven av en bror på vardera sidan och äldste brodern tre år gammal i full färd med att sätta på vattnet. Jag hugger tag i lillflickan och får ut bröderna ur duschen, samtidigt som jag känner att allt verkar rätt blött och i detta ögonblick släcker mellanbrodern ljuset. – I den uppkomna situationen försöker jag med ett bestämt tonfall – ”ljuset skall vara tänt” - varpå mellanbrodern på nytt släcker ljuset.
Tänder, släcker, tänder, släcker – så där fortlöper maktkampen under en stund, tills jag ger mig och med tre barn i ett fast grepp söker hjälp hos min fästmö.

Jag delar gärna med mig om barnbarn och de erfarenheter dessa tillför, om inte annat ger de stoft till mängder av berättelser.

Komikern Thomas Oredson brukar säga att genom sina barnbarn tar han hämnd på sina barn - ”jag skämmer bort dem så in i helvete, så att de skall bli riktigt odrägliga hemma”

Vet inte om det fungerar, men jag skall berätta om en annan episod med min fästmös barnbarn.

Min fästmö har en ängels tålamod, men vid ett tillfälle brast det och de två synnerligen avancerade bröderna förvisades till ett sovrum med stängd dörr och fick stränga förhållningsregler av sin mormor - ”jag vill inte se er för än dess att ni kan uppföra er, förstått”.

Efter en kort stund står två bröder i dörren till köket. Lillebror håller storebror krampaktigt i handen samtidigt som han håller upp den andra handen som ett solskydd för ögonen, men det var inte solen som besvära, han var med denna gest helt övertygad om att mormor såg honom inte. Lillebror sneglar försiktigt på mig och uttrycker samtidigt med sin blick - ”hon ser mig inte va”

I detta ögonblick brister jag ut i skratt och saboterar den pågående fostran och cirkusen är i full gång igen.

Barn är underbara

Nils Mohlin
http://nilsmohlin.blogg.se